Jaha, då har jag slutat snusa färdigt. Började snusa igen för en timme sen. Känns bra. Hade inte Kjell-Erik Ståhl snusat när han satte svenskt rekord i marathon så hade det varit lättare att hålla sig borta. 

De distansskor jag köpte i höstas, ett par Mizuno Wave Rider, har totalhavererat i meshen. Mina Puma Complete Eutopia, som jag brukar växla med håller inte måttet - jag springer snett med dem och de är slappa på exakt de ställen där jag behöver stöd. Gick därför in på Löplabbet idag för att utöka min Adizero-familj. Slog till på ett par Adidas Adizero Boston. En sko i samma viktklass som Asics DS Trainer, men med den sköna Adizero-fitten. Riktigt nöjd faktiskt. Dessa kommer jag att avverka all mängd med, dvs vanliga distanspass och långpass. En bild på modellen ser ni nedan.

PS. Jag gjorde "skön" morgondistans på drygt 14km i 4:40-tempo i morse. I snöstorm. Att få ansiktet blästrat av snö och vind ökar nog syreupptagningsförmågan :-)...DS. 

I helgen var jag med klubben på träningsläger. Det blev en massa löpning i ganska kuperad terräng. Intervaller, löpskolning, stafett och långpass - allt i en salig blandning. Himla kul var det - i synnerhet långpasset som gick på små stigar uppe på Söderåsen. Riktigt njutbart. Totalt fick jag faktiskt ihop nästan 87km förra veckan, vilket är en rejäl veckodos för mig.

Jag har bestämt mig för att sluta snusa. Vid lunchtid idag tog jag min sista prilla. Har i skrivande stund ordentlig abstinens. Får se hur länge det här håller...

Hallå. Inte mycket till bloggaktivitet här de senaste dagarna. Det finns en förklaring. Jag har varit på träningsläger utan tillgång till internet. Kommer en redogörelse för detta senare idag (förhoppningsvis...). Under tiden får ni klicka på länken "runningpal's playlist" under "länkar", och lyssna på den senaste uppdateringen (ni har väl Spotify?), som är som följer: 

Jag har funderat lite över 2009 års målsättning med löpningen. När jag, i slutet av november, formulerade mina mål för 2009, var halvmarathon den stora distansen där det skulle satsas. Mitt stora mål var att gå under 1:20:00. På milen hade jag som mål att gå under 36 minuter. Efter Maxilöpet har jag börjat fundera på om man inte skulle skruva åt tumskruvarna ytterligare, och framför allt, borde jag inte satsa stenhårt på 10km och låta halvmara-distansen komma i andra hand? Med risk för att förhäva mig tror jag att det är fullt möjligt och ganska troligt att jag redan idag skulle göra 21km under, eller i alla fall kring 1:20:00. Därför känns det målet inte så kul längre. Roligare vore det om jag kunde förbättra min miltid till under 34 minuter. Detta skulle innebära topp-10 placering i nästan alla skånska lopp, i några av dem t.o.m pallplacering. Man skulle alltså få chansen att fajtas med den regionala eliten. Det fina är att även om fokus sätts på 10km så kommer jag ändå att kunna prestera på halvmarathon - distanserna och träningen för dessa är helt kompatibla. Så får det bli. God damn it.

Igår gjorde jag 8x1000 på cykelbanan igen. Det gick ordentligt fort, men det börjar bli riktigt tungt att dra själv. Jag snittade på 3:20,04min/km. Skulle nog behöva lite sparring på intervallerna igen. Dessutom hade inte omväxling i distans skadat. Det får bli att träna intervaller med klubben igen i nästa vecka. Förutom intervallträningen fick jag in ett 27km långpass i söndags och morgondistans på 13km i tisdags. Bra balans känns det som.   

Hallå. Ny vecka och ny spellista. Skaffa spotify och spela högt!

Kollade på några bilder från Maxilöpet. Tänkte att jag skulle lägga upp en bild på mig själv från loppet. Hmmm..Jag ser krampaktig och lidande ut på varenda bild. Utom på en. Nedanstående bild verkar ha tagits precis innan start, då jag med fräscha ben gjorde några fartökningar. Tänk om man alltid sprungit med samma spänst...Vad trött man skulle blivit.

Så var det dags. Nu skulle formen testas på allvar. Träningstävling på 10 km i Bromölla. Jag kan direkt erkänna att jag aldrig betraktat detta som en träningstävling, utan redan från början hade bestämt mig för att plocka ut allt. Då jag varit öppen med mina ganska lovande träningsresultat på sistone, var pressen ovanligt hög. Jag har den senaste veckan gjort två tusing-pass där jag snittat under 3:24min/km, vilket säger att det borde vara möjligt att göra 10km i ungefär 3:30min/km, dvs på 35 minuter. Det ska dock göras också...Jag hade redan innan tävlingen kollat upp att den arrangerande klubben Ryssberget hade åtminstone två löpare som hade kapacitet för ungefär 35 minuter, eller snabbare. Planen var att ta rygg på någon av dessa och se hur länge det skulle hålla. Sagt och gjort. Starten gick och jag låg som nummer 2 i fältet upp till 2,5 km, då jag kom på att Ryssbergets bästa löpare nog var bättre än jag trott. Farten låg strax under 3:20min/km, vilket jag definitivt skulle få svårt att hålla nån längre stund. Jag släppte alltså. Följande kilometrar klockades på kring 3:30km och jag var tvungen att släppa två löpare till. Efter 5km (banan var två varv på 5km) kände jag mig ordentligt trött och fick sänka tempot ytterligare, ner mot 3:40-3:45. Sen bar det av på en lång platt asfaltsraka för andra gången. Jag samlade kraft och höjde tempot. Detta utan att närma mig de tre framförvarande löparna, men jag tror heller inte att jag tappade speciellt mycket. Då det var 3km  kvar bestämde jag mig för att köra järnet de sista 2km. Det blev en pina, men det gick fort. Tittade inte på klockan längre. Målgång. 00:35:07. Plats nummer 4. Supernöjd. En putsning av PB med  knappt 3 och en halv minut, och framför allt: jag fixade att springa i 3:30min/km...så när som på totalt sju sekunder :-)   

Tävling idag. Känslan är rätt. Var precis ute med hunden. Det är lite varmare idag än igår. Nästan lite vårkänsla. Perfekt. Ingen riktig löpning på två dar, men mycket tankar och funderingar på löpning. Resultatet är att benen känns som två barn som tvingats titta på sina oöppnade julklappar hela julafton.

Nu jävlar blir det åka av. Rapport kommer.