Denna veckas spellista är tillägnad alla tuffa tjejer. De finns lite överallt. Även på Spotify. Så här ser spellistan ut. Enjoy.

Oj, jag glömde visst berätta att nu har även jag gått och köpt mig ett s.k vätskebälte. Ni vet ett sånt där som det sitter en massa små flaskor i. Jag har flera gånger gjort mig lustig över andra som har denna typ av bälten. Jag tycker att det ser väldigt pretentiöst ut på nåt sätt. Men, men...Jag provade det idag på mitt långpass och naturligtvis blev jag medveten om hur himla praktiskt det faktiskt är - just i de fallen när man ska springa långt hemifrån.

Här kommer en torr och saklig redovisning av hur jag tränat de senaste dagarna (inspirationen för att göra nåt mer intressant tryter):

Fredag: Vanligt distanspass i form av entimmeslöpning: man springer i en halvtimme på ett håll och vänder sen tillbaka. 13,6 km på drygt 59 minuter, vilket ger ett 4:22-tempo. Ok hastighet, möjligen lite för fort.

Lördag: Fyrhundrameters-intervaller på Atleticum med klubben. Start varannan minut. Stipulerad hastighet 78-80 sekunder. 20 repetitioner. Presterad snitthastighet: 78,5 sekunder. Extremt nöjd. Träning ger uppenbarligen färdighet. Kunde t.o.m öka hastigheten de 6 sista repetionerna.

Söndag: Långdistanspass. 23,19 km på 1 timme och 47 minuter. Erhållen hastighet blir 4:39min/km, vilket är rätt lagom för denna typ av pass. Naturligtvis kom jag inte iväg förrän solen hade gått ner...

Totalt: Denna veckan har jag sprungit totalt 74,23 km uppdelat på 5 pass (5 dagar).  

När man springer på gränsen till vad man orkar så tänker hjärnan konstiga, meningslösa tankar. Man börjar, frustande och på gränsen till andnöd, associera till en massa konstiga saker. Igår sprang jag för första gången tusingar på min nyuppmätta lilla bana. Allt var frid och fröjd så när som på att det snöade och var riktigt jävla halt på sina ställen. Eftersom att jag bara mätt upp 1km, så får jag springa fram och tillbaka på den. En minuts vila mellan upprepningarna. Snön gör att man ser sina egna spår. Ju längre passet lider kan jag inte låta bli att tänka på att steglängden minskar. Stegen ser ut att vara ungefär 1 meter långa. Det blir ungefär 1000 steg på 1000 meter (mmm, jag har läst matematik vid LTH...). Tusen fotavtryck. Tusenfotingar. Roligt. Jag har humor som en gammal gubbe, och tvingar dig att ta del av den här i min blogg. Varsågod.

Att säga att jag är temposäker vore att fara med osanning. Jag tänkte köra 8*1000m och ligga kring 3:45min/tusing. Resultatet blev som följer: 3:40, 3:39, 3:46, 3:41, 3:44, 3:45, 3:50  och 3:48. Det är tydligt att jag min vana trogen startade lite för fort. För att citera Leslie Nielsen: "Min hjärna skriver ut checkar som min kropp inte kan lösa in". Åtminstone inte i slutet av passet, då till på köpet magen började krångla. Nåja, det var ju ändå halt och snöade och jag hade precis ätit och jag hade mina snigelskor (långsamma) och bla bla bla. Som tur är är bortförklaringar en stark sida...

Imorgon blir det ett distanspass på morgonen, på lördag fyrahundringar med klubben i Malmö och på söndag blir det långpass. Roligt roligt, känns som att formen pekar uppåt. Nya rapporter kommer. Håll ut.

Snö är kul. Man kan göra änglar i snön. Eller snögubbar. När det snöar så blir det så ljust och fint. Det annars så mörka och dystra vinterlandskapet lyses upp av denna vita välsignelse. Det är så himla roligt när man kan ta fram pulkan och skidorna. Dikt och förbannad lögn. De senaste åren har jag börjat hata snö. Av hela mitt hjärta. Det är egentligen den enda väderlek som gör att man måste ställa in ett planerat pass. Det blir tungsprunget och halt.  Man kan glömma att springa fort. Snöflingor och vind slår en i ansiktet. Hälsenorna blir kalla av slask som stänker upp. Jag hade egentligen tänkt att springa 1000-metersintervaller på min nya bana idag. Det kunde jag fetglömma. Fick bli ett vanligt distanspass i stället. 14,5km i 4:30-tempo med snön piskande i ansiktet. Ähhh, jag ska sluta gnälla. Tror inte att Karl XII och hans karoliner gnällde över lite snö när de marscherade genom Östeuropa (fast Lewenhaupt och Renschiöld exercerade nog inte sina regementen med intervallpass...). Kan inte sluta att tänka på dessa gamla krigshistorier. Herman Lindqvist har satt griller i huvudet på mig. Fast på ett bra sätt. Oerhört fascinerande krigsskildringar...     

Jaha då var det vilodag. Vad gör man på en vilodag om man känner sig småsugen på att springa? Just det, planerar och filar på förbättringsmöjligheter för sina kommande pass. Jag kopplade således hunden, rotade fram mäthjulet (köpt billigt på Jula) och tog med mig dottern på en kvällspromenad.  Mission: mäta upp en platt, belyst tusing på asfalt. Helst på cykelbana. Hittade en perfekt liten runda, som vi mätte upp två ggr. Efter rätt mycket tjat fick dottern köra mäthjulet. Det funkade ett tag, varefter hon började gå i sicksack och studsa med hjulet. Aja baja - pappa fick förklara att detta är djupaste allvar, och ta över själva mätuppgiften. Vid det här laget hade hon ändå tröttnat på att försöka köra hjulet rakt. Hon fick i stället hålla hunden ett tag - en uppgift som hon inte heller är helt mogen för. Efter en halvtimmes promenerande och mätande var vi i alla fall färdiga. Så nu har jag en året-runt-dygnet-runt perfekt uppmätt tusing. Den ska bli skoj att prova...Kanske imorgon? 

Som jag har tränat i helgen! Helt ostörd av både skador och sjukdomar (...ta i trä). Det började igår med ett fartpass med klubben på Atleticum i Malmö. Fyrahundringar i 80s-tempo med start varannan minut var planerat. Efter att förra gången ha gjort 16, hade jag ställt in mig på att fixa 20 repetitioner. Med draghjälp från duktiga klubbkompisar så gick det vägen. Så jävla nöjd. Jag tror t.o.m att snittet låg under 80s, och det var inte en repetition som gick långssammare än 81s. Det var grymt jobbigt de sista 5, men det kändes enormt givande. Jag såg förmodligen ut som om jag skulle spy upp lungorna och fick en del roliga kommentarer vid de sista repetitionerna (vilka jag, förmodligen pga trötthet och hög koncentration, inte uppfattade). Mitt mål är nu att få kontinuitet i den här fartträningen. Kan jag höja farten ytterligare här så är jag på god väg mot betydligt snabbare 10km. Skulle iofs också behöva komma i gång med tusingarna, men fyrahundringar känns roligare för tillfället.

Idag stod det långpass på schemat. Ordentligt seg i benen sen gårdagen, men det kändes ok. Bättre blev det när solen, som jag inte sett på veckor, valde att titta fram och lysa mig i ryggen. Oj oj vad det hjälpte mig att mobilisera mina krafter. Helt plötsligt kom jag på varför det är så härligt att löpa och slutade att hela tiden räkna på återstående sträcka. Totalt blev det 23,66km på ordentligt kuperad asfaltsbana (sådana har vi i Höör!) med ett snitt på 4:29min/km. Nöjd - den här rundan är riktigt tuff och jag gick in för att ta det lugnt.

Imorgon är det vilodag. Skönt. På tisdag/onsdag blir ett distanspass (10-12km) och ett intervallpass antingen bestående av tusingar eller 300m backsprintar. Får se i vilken ordning jag gör det. Kanske är det smart att vänta med fartpasset tills på onsdag.

Nu ska jag unna mig en hemmagjord semla eller två...

Så har jag uppdaterat spellistan igen. Enjoy.