Många som tränar löpning seriöst har aldrig sprungit intervaller på bana. Det är lite synd. Allting är så mycket lättare när avstånden är exakta, höjdskillnaderna är noll och man har klubbkompisar som hjälper till att hålla farten och peppar. Igår var det klubbträning i Malmö igen. Inomhusbana - 200 meter. Tränaren hade ordinerat 12-15*300m, vilket för min del skulle göras på 50-55 sekunder per repetition och start varannan minut. Ståvila. Jag är inte  van vid att springa i så här höga hastigheter - strax under 3min/km. Som tur är hyser klubben idel duktiga medeldistanslöpare som kunde hjälpa till att sätta rätt hastighet. När vi väl kom igång tyckte jag att det var riktigt kul. På nåt sätt ligger man på denna typ av intervaller precis på gränsen mellan "studsig framfotslöpning" och sprint, där den förra svarar mot fyrahundrametersintervaller och den senare mot "all-out-muskel-löpning". Jag presterade 14 repetitioner och snittade 51,74 sekunder. Det enda negativa med denna typ av pass är att det ger ingen vidare distans. Får kompensera det på veckans långpass.

Förutsatt att det inte börjar snöa eller blir riktigt kallt igen, kommer jag nästa vecka att pröva formen på allvar. Ryssberget anordnar på lördagen ett 10km-lopp i Bromölla (Maxilöpet), på en bana som enligt uppgift ska vara riktigt platt. Läge att krossa personbästa alltså. Jag är för feg för att vara öppen med mitt exakta resultatmässiga mål. Dock kan jag garantera att jag kommer att gå under mitt pb från 2008: 00:38:31. Watch and see...