Kollade på några bilder från Maxilöpet. Tänkte att jag skulle lägga upp en bild på mig själv från loppet. Hmmm..Jag ser krampaktig och lidande ut på varenda bild. Utom på en. Nedanstående bild verkar ha tagits precis innan start, då jag med fräscha ben gjorde några fartökningar. Tänk om man alltid sprungit med samma spänst...Vad trött man skulle blivit.

Så var det dags. Nu skulle formen testas på allvar. Träningstävling på 10 km i Bromölla. Jag kan direkt erkänna att jag aldrig betraktat detta som en träningstävling, utan redan från början hade bestämt mig för att plocka ut allt. Då jag varit öppen med mina ganska lovande träningsresultat på sistone, var pressen ovanligt hög. Jag har den senaste veckan gjort två tusing-pass där jag snittat under 3:24min/km, vilket säger att det borde vara möjligt att göra 10km i ungefär 3:30min/km, dvs på 35 minuter. Det ska dock göras också...Jag hade redan innan tävlingen kollat upp att den arrangerande klubben Ryssberget hade åtminstone två löpare som hade kapacitet för ungefär 35 minuter, eller snabbare. Planen var att ta rygg på någon av dessa och se hur länge det skulle hålla. Sagt och gjort. Starten gick och jag låg som nummer 2 i fältet upp till 2,5 km, då jag kom på att Ryssbergets bästa löpare nog var bättre än jag trott. Farten låg strax under 3:20min/km, vilket jag definitivt skulle få svårt att hålla nån längre stund. Jag släppte alltså. Följande kilometrar klockades på kring 3:30km och jag var tvungen att släppa två löpare till. Efter 5km (banan var två varv på 5km) kände jag mig ordentligt trött och fick sänka tempot ytterligare, ner mot 3:40-3:45. Sen bar det av på en lång platt asfaltsraka för andra gången. Jag samlade kraft och höjde tempot. Detta utan att närma mig de tre framförvarande löparna, men jag tror heller inte att jag tappade speciellt mycket. Då det var 3km  kvar bestämde jag mig för att köra järnet de sista 2km. Det blev en pina, men det gick fort. Tittade inte på klockan längre. Målgång. 00:35:07. Plats nummer 4. Supernöjd. En putsning av PB med  knappt 3 och en halv minut, och framför allt: jag fixade att springa i 3:30min/km...så när som på totalt sju sekunder :-)   

Tävling idag. Känslan är rätt. Var precis ute med hunden. Det är lite varmare idag än igår. Nästan lite vårkänsla. Perfekt. Ingen riktig löpning på två dar, men mycket tankar och funderingar på löpning. Resultatet är att benen känns som två barn som tvingats titta på sina oöppnade julklappar hela julafton.

Nu jävlar blir det åka av. Rapport kommer.   

Sista intervallpasset innan tävling igår. Hade detta varit en tävling i slutet av säsongen hade jag aldrig gjort ett intervallpass så här nära inpå tävling. Så här på försäsongen känns det dock inte smart att superkompensera maximalt. Den långsiktiga träningen blir lidande, varför det känns nödvändigt att trots tävlingsvecka utföra nyckelpassen. Dessutom har jag nu två sköna vilodagar framför mig, vilket gör att jag kommer att vara ordentligt taggad och sugen på lördag. Hur gick då intervallpasset? Jo, jag körde 8x1000, 60 sekunders pausvila, igen. Detta i ett desperat :-) försök att bevisa för mig själv att jag verkligen är förmögen att prestera den hastighet jag gjort de senaste veckorna. Tyvärr blev jag tvungen att ta serievila efter 4 repetitioner och göra ett toalettbesök. Synnerligen irriterande. Till på köpet fick jag kraftig håll på repetition 7 och 8. Hur som helst snittade jag denna afton 3:22,6, vilket i min värld är en ganska präktig siffra. Trots att serien var ojämn känner jag mig mentalt stärkt. Nu har jag klart för mig vilken hastighet jag ska försöka hålla på lördag.   

En bra dag börjar med morgonlöpning. För mig har det effekten att tisdagar, som i normala fall ligger långt ner på rolighetsmätaren, blir snäppet bättre. Igår gjorde jag min vana trogen 13,9 km morgondistans. Det tog ganska exakt en timme, vilket ger ett tempo på 4:20min/km. Det var lite för snabbt. Egentligen borde jag ju vara nöjd med en successiv tempoökning av mina distanspass, eftersom att det liksom är ett kvitto på att kroppen kan springa hyfsat oansträngd i en högre fart. Det kan ju kroppen i regel också, men vad det verkar inte på varenda "lätta" pass. Igår och på de senaste distanspassen hade jag inte det vanliga flytet. Kan liksom inte "autopilot-löpa". Det är ju iofs inte så att jag sprang och led eller ens var speciellt ansträngd igår, men känslan "this is a walk in the park" infann sig aldrig. Och den känslan kräver jag på åtminstone några av mina enkla pass, annars blir hela upplägget ohållbart. Nu ska det ju iofs noteras att passen som görs tidigt på morgonen alltid tar emot extra för mig. Hur som helst, vid det här laget borde kroppen ha vant sig. Slutsats: jag måste vara noggrann med att inte springa fortare än 4:30 på åtminstone ett av distanspassen och ytterligare tiotalet sekunder långsammare på långpassen. Until further notice. För någon kanske en sån regel verkar konservativ, men jag tror stenhårt på den - i synnerhet på lång sikt.

Två ting som stör mig:

1. Den Champions League-match som 6:an visade igår. Panatinaikos - Villareal? Nån intresserad? Inte jag...Till skillnad från tidigare år går alla de intressanta matcherna på betalkanaler som jag inte har. Viasat kör ett gammalt beprövat langarknep: Bjussa först på knarket, sen kan man börja sälja det dyrt.

2. Löplabbet har börjat kränga Adidas Adizero Adios. Fan, vad hände med att bara sälja Asics-dojjor med 3cm dämpning, Löplabbet? Jag är upprörd och besviken.   

Tjena. Här har du veckans spellista. Bättre än någonsin förr. Nu blev du glad.

Hmmm, förra lördagen var jag extremt nöjd med att snitta 3:32,45 på mina 8 lördagstusingar. Denna lördagen skulle det upprepas, minst lika fort. Lite press alltså. En fördel dock: denna lördag premiärsprang jag mina nya Adizero Adios. Löjligt tänker ni, det borde ju inte ha nån som helst betydelse. Kanske kan det påverka snittet en sekund eller två, säger jag. Jag vet inte hur mycket skorna påverkade, men serien blev 3:23, 3:23, 3:21, 3:23, 3:23, 3:25, 3:26 och 3:26, med ett exakt snitt på 3:23,83! Som vanligt sprangs tusingarna på en cykelbana, med 60 sekunders vila mellan repetitionerna. Det här är en betydligt snabbare förbättring än jag förväntat mig. Naturligtvis är jag jävligt glad över detta, men inte säker på hur stora växlar jag ska dra - tusingarna ska ju i viss mening vara vägledande för en löpares miltempo.

För er som undrar så gjorde jag veckans långdistansplikt i morse. Detta med en kropp som var ordentligt seg efter gårdagens intervaller. Det blev 26,6 kilometer i 4:30-tempo. Lagom kul i snöblandat regn. Landade även denna vecka på totalt 80km.   

Många som tränar löpning seriöst har aldrig sprungit intervaller på bana. Det är lite synd. Allting är så mycket lättare när avstånden är exakta, höjdskillnaderna är noll och man har klubbkompisar som hjälper till att hålla farten och peppar. Igår var det klubbträning i Malmö igen. Inomhusbana - 200 meter. Tränaren hade ordinerat 12-15*300m, vilket för min del skulle göras på 50-55 sekunder per repetition och start varannan minut. Ståvila. Jag är inte  van vid att springa i så här höga hastigheter - strax under 3min/km. Som tur är hyser klubben idel duktiga medeldistanslöpare som kunde hjälpa till att sätta rätt hastighet. När vi väl kom igång tyckte jag att det var riktigt kul. På nåt sätt ligger man på denna typ av intervaller precis på gränsen mellan "studsig framfotslöpning" och sprint, där den förra svarar mot fyrahundrametersintervaller och den senare mot "all-out-muskel-löpning". Jag presterade 14 repetitioner och snittade 51,74 sekunder. Det enda negativa med denna typ av pass är att det ger ingen vidare distans. Får kompensera det på veckans långpass.

Förutsatt att det inte börjar snöa eller blir riktigt kallt igen, kommer jag nästa vecka att pröva formen på allvar. Ryssberget anordnar på lördagen ett 10km-lopp i Bromölla (Maxilöpet), på en bana som enligt uppgift ska vara riktigt platt. Läge att krossa personbästa alltså. Jag är för feg för att vara öppen med mitt exakta resultatmässiga mål. Dock kan jag garantera att jag kommer att gå under mitt pb från 2008: 00:38:31. Watch and see...